Skolans existensberättigande
Det här med skola och utbildning är dyrt. Det kostar samhället ganska många kronor. Det är också väldigt viktigt - det handlar om att forma och uppfostra framtida medborgare. Medborgare som ska ta hand om oss när vi är gamla och sörplar fruktkräm. Alltså skulle man kunna tänka sig att skolväsendet debatterades livligt och, i viss mån gör den väl det. Men något jag efterlyser är diskussion av de stora frågorna. De flesta regeringar har haft något att säga om skolpolitiken och lämnat sina spår efter sig, men några egentliga visioner är svåra att skönja. Någon ändrar på betygssystemet och en annan vill att det ska vara bättre ordning i klassrummet, men på det hela taget tycks man överens om att skolan ändå fungerar rätt bra.
Gör den det? Ja, det beror väl på hur man ser det. De flesta av oss tar oss ju igenom vår ungdom någorlunda intellektuellt helskinnade, så det kunde onekligen vara värre. Jag hävdar dock att det också kunde vara bra mycket bättre. Ett grundläggande problem, inbillar jag mig, är att beslutsfattande politiker, när de sitter i sina möten och dricker Ramlösa, på något vis tappat sikte på målet. Varför har vi en skola? Vad vill vi att den ska åstadkomma? Vad gör den idag? Hur skiljer sig verkligheten från idealbilden? Jag berörde några av de här punkterna i tidigare inlägg, och ska nu ta mig friheten att lägga ut texten kring vad jag tycker att skolan är till för och hur den skulle kunna se ut.
Skolan är idag indelad i tre delar: grundskola, gymnasieskola och högskola. Utmärkt. Men istället för att alla barn forslas igenom denna väl utstakade bana föreslår jag att man i grundskolan börjar ställa mer krav. Detta genom att det för varje årskurs specificeras uttryckligen vad barnet behöver kunna för att få avancera till nästa årskurs. Möts inte kravet får året repeteras. Tanken är alltså att vilken årskurs man går i inte ska avgöras av åldern, utan av kunskaper och färdigheter. På samma sätt ska duktiga barn få avancera, om de själva vill. Idag är det ytterst ovanligt att elever tvingas gå om ett år, och därför är det också stigmatiserat. Om det blev mer av en rutinsak skulle det inte vara hela världen, om än kännbart.
Vilka krav ska man då kunna ställa på grundskoleelever? Att de för att få börja första årskurs kan läsa och skriva hjälpligt, till exempel. Ja, jag är medveten om att många tar hela lågstadiet på sig att lära sig läsa som det är nu, men jag är övertygad om att det är för att vi börjar att försöka lära barnen för sent. Små barn har en ofattbar förmåga att lära sig språk, en förmåga som sedan snabbt förminskas och slösas bort om den inte tas till vara. Under lågstadiet bör barnen sedan få lära sig att skriva enkla berättelser, under mellanstadiet enkla uppsatser, och under högstadiet mer insiktsfulla inlägg i samhällsdebatten. Och nyckelordet här är krav. Man behöver inte sätta betyg, men man bör kräva ett minimum. Hela målet är slutligen att alla som går ut grundskolan inte bara ska vara rimligt allmänbildande och förstå samhällsdebatten, utan de ska också kunna bidra. De måste förstå varför historia är viktigt. De måste förstå varför ekonomi, politik och språk är viktigt. Och de måste kunna uttrycka det.
Man skulle kunna tänka sig att den som inte lyckats ta sig igenom grundskolan vid 18 års ålder inte längre ska tvingas, men att - och detta är mest ämnat som en provocerande smula tankebröd - ett fullständigt betyg från grundskolan krävs för rösträtt.
Sammanfattningsvis: I min grundskola är fokus att den som går ut ska vara en fungerande medborgare, med förmåga att förstå och reflektera över sin omvärld. Ett fullständigt grundskolebetyg ska vara kvittot på att man är mogen att bidra till samhället, och det ska vara något att vara stolt över.
Det här inlägget är redan väldigt långt, så jag tänkte återkomma angående gymnasieskolor och högskolor senare.
Gör den det? Ja, det beror väl på hur man ser det. De flesta av oss tar oss ju igenom vår ungdom någorlunda intellektuellt helskinnade, så det kunde onekligen vara värre. Jag hävdar dock att det också kunde vara bra mycket bättre. Ett grundläggande problem, inbillar jag mig, är att beslutsfattande politiker, när de sitter i sina möten och dricker Ramlösa, på något vis tappat sikte på målet. Varför har vi en skola? Vad vill vi att den ska åstadkomma? Vad gör den idag? Hur skiljer sig verkligheten från idealbilden? Jag berörde några av de här punkterna i tidigare inlägg, och ska nu ta mig friheten att lägga ut texten kring vad jag tycker att skolan är till för och hur den skulle kunna se ut.
Skolan är idag indelad i tre delar: grundskola, gymnasieskola och högskola. Utmärkt. Men istället för att alla barn forslas igenom denna väl utstakade bana föreslår jag att man i grundskolan börjar ställa mer krav. Detta genom att det för varje årskurs specificeras uttryckligen vad barnet behöver kunna för att få avancera till nästa årskurs. Möts inte kravet får året repeteras. Tanken är alltså att vilken årskurs man går i inte ska avgöras av åldern, utan av kunskaper och färdigheter. På samma sätt ska duktiga barn få avancera, om de själva vill. Idag är det ytterst ovanligt att elever tvingas gå om ett år, och därför är det också stigmatiserat. Om det blev mer av en rutinsak skulle det inte vara hela världen, om än kännbart.
Vilka krav ska man då kunna ställa på grundskoleelever? Att de för att få börja första årskurs kan läsa och skriva hjälpligt, till exempel. Ja, jag är medveten om att många tar hela lågstadiet på sig att lära sig läsa som det är nu, men jag är övertygad om att det är för att vi börjar att försöka lära barnen för sent. Små barn har en ofattbar förmåga att lära sig språk, en förmåga som sedan snabbt förminskas och slösas bort om den inte tas till vara. Under lågstadiet bör barnen sedan få lära sig att skriva enkla berättelser, under mellanstadiet enkla uppsatser, och under högstadiet mer insiktsfulla inlägg i samhällsdebatten. Och nyckelordet här är krav. Man behöver inte sätta betyg, men man bör kräva ett minimum. Hela målet är slutligen att alla som går ut grundskolan inte bara ska vara rimligt allmänbildande och förstå samhällsdebatten, utan de ska också kunna bidra. De måste förstå varför historia är viktigt. De måste förstå varför ekonomi, politik och språk är viktigt. Och de måste kunna uttrycka det.
Man skulle kunna tänka sig att den som inte lyckats ta sig igenom grundskolan vid 18 års ålder inte längre ska tvingas, men att - och detta är mest ämnat som en provocerande smula tankebröd - ett fullständigt betyg från grundskolan krävs för rösträtt.
Sammanfattningsvis: I min grundskola är fokus att den som går ut ska vara en fungerande medborgare, med förmåga att förstå och reflektera över sin omvärld. Ett fullständigt grundskolebetyg ska vara kvittot på att man är mogen att bidra till samhället, och det ska vara något att vara stolt över.
Det här inlägget är redan väldigt långt, så jag tänkte återkomma angående gymnasieskolor och högskolor senare.
Kommentarer
Trackback
