Upplyst

(You bet your life it is)

Några bilder från första dagens kameralek. Inget tema, ingen inbördes relation. Bara en handfull på måfå valda bilder.

... med den gamla kameran.

Säg hej till min nya vän:



När jag öppnade DN idag på morgonen såg jag en annons från Nikon. Den som köper ett D60-kit och registrerar det på deras sida får en gratis blixt. Jo man tackar.

Noterade i DN här om dagen att människor med god taktkänsla i allmänhet är intelligentare. Där ser man. Som en person som verkligen försökt (spelade bl.a. ett tag i musikskolans orkester) utan att någonsin lära sig att ens nästan hålla takten är det naturligtvis tråkiga nyheter. Men man kan naturligtvis också se det som att jag är alldeles extra unik...

Det är intressant det där med taktkänsla. Som med så mycket annat skulle jag vilja byta plats med någon annan - uppleva världen genom någon annans sinnen - bara för en stund. Jag skulle vilja veta hur takt känns. Jag kan bara dra slutsatsen att för vissa (de flesta?) är takt någon som kommer inifrån, som kommer naturligt. Jag har aldrig känt något inre tickande som berättar för mig hur länge jag ska dra ut tonen, eller när jag ska ta nästa danssteg.

Ny kamera är för övrigt beställd. Med lite tur har jag den till helgen.

The Magnetic Fields spelar på Cirkus på söndag, och det finns biljetter kvar på ticnet. Hmm. Jag måste säga att det kliar i fingrarna.

Midsommar, alltså. Jag har
- ätit jordgubbstårta
- träffat familj och sånt
- varit oförsiktig med kökskniven (naglar är bra till mycket)
- gett bort en bok jag egentligen ville ha själv
- försökt förklara för mormor vad jag jobbar med (men i slutänden mest pratat väder)

En midsommar som så många andra, med andra ord.

Idag har varit en bra dag. Intressanta problem har lösts på jobbet. En vän som inte träffats på alldeles för länge hälsade på och det kändes som om ingen tid alls hade gått. Mer (för mig) ny musik har upptäckts och lyssnats på. Fler titlar har lagts till listan på kylskåpet.



Alla jag pratar med verkar tycka att Säkert! / Hello Saferide är gamla nyheter, men för mig är det nytt. Jag lyssnade nog tio gånger på den här låten idag (och skivan heter ju faktiskt Would You Let Me Play This EP 10 Times a Day?).

Jag går upp tidigt, vid halv åtta, då jag egentligen gärna hade sovit några timmar till. Jag äter något lätt - en kopp te, några morötter och en näve pumpakärnor. Sedan tar jag på mig skorna, sticker ut och springer mot skogen. Alldeles som jag når skogsbrynet och träden breder ut ett skyddande tak över mig börjar ett lätt sommarregn att falla. Väl hemma igen tar jag en dusch, äter second breakfast och sover den där extra timmen.

När jag tog mig för att löpa en runda varje helg för en månad eller två sedan var det mest plågsamt. Kondition har jag väl någorlunda, men mina muskler var inte alls vana vid att springa långa sträckor. Nu börjar det gå mycket lättare, och löpningen börjar bli meditativ och avkopplande på precis det där sättet som folk säger att den ska vara. Tankar på jobbet, livet, kärleken, programmering och allt däremellan flödar fritt.

Jag har en liten lista på kylskåpsdörren med skivor jag vill köpa när alla pengar som blir över inte sparas till lägenheten (hmm, kan det vara så att det blir både kamera och skivor nästa månad?). Senaste tillägget är Säkert!.

Pussokram, nu ska jag programmera.

Oh, förresten. En liten uppföljning av gårdagens (ganska politiska) inlägg:


Det kanske bara är för att jag har vissa anglofila drag, eller för att jag läst för mycket Neal Stephenson, men jag gillar verkligen Royal Society. Jag blir alldeles glad och lite pirrig när de går ut och tar ställning såhär.

I dagens DN läser jag en intervju, som jag tyvärr inte kan hitta i nätupplagan, med Sverker Martin-Löf. Sverker har dock sagt en del minnesvärda saker i tidigare artiklar i exempelvis just DN. Idag säger han som följer:

Jag uppfattar att det finns en hel del substans bakom till exempel det amerikanska synsättet, vilket lett till att de inte skrivit på Kyotoavtalet. Detta är ju en global fråga och trots all vetenskap och alla experter som anser sig kunna det här har man ju inte lyckats övertyga och få med sig de riktigt stora utsläppsländerna [läs: USA].

Ja. Vad säger man? En annan skulle kanske invända att det inte handlar så mycket om bristande bevis som om pengar. USA är ett land som i mycket större utsträckning styrs av företagens ekonomiska intressen än vad vi är vana vid i Europa. När befolkningen får bestämma tvingas företagen bli miljövänligare - när företagen själva får bestämma ser det ut så här:

För den som undrar kan man läsa om The Competitive Enterprise Institute och vilka som står bakom här. Och ironin i det hela är att man ofta hör "vänsterlobbyn" anklagas för "skrämselpropaganda". Herregud.

Som av en händelse kan man även i dagens DN läsa om att Nordpolen kanske kommer att bli helt isfri i år. Men nej, det finns naturligtvis inga objektiva bevis för att utsläppen är ett problem.

Vissa dagar när jag cyklar hemifrån ligger gatorna helt öde. Idag var en sådan dag. Klockan var, som vanligt, sisådär halv åtta. Vädret var grått, blåsigt och en smula ödesdigert, sådär som det kan vara när ett oväder är på väg in. Och knappt en människa syntes till.

Vissa dagar får jag praktiskt taget trängas med alla cyklister på morgonen, så hur kommer det sig att det ibland är helt öde? Att de flesta kurser på universitetet slutat vid det här laget spelar såklart in, men ändå.

Nu är det så att jag blir alltid rätt osäker på mig själv i sådana situationer. Har det hänt något som bara jag inte vet om? Är det egentligen helgdag? Har världen gått under medan jag lyckligt ovetande låg och sov?

Nej, det hade den inte. Inte den här gången heller.

Den som av en händelse följer den här bloggen kan ha noterat en viss avsaknad av nya inlägg senaste veckan.

I korthet har mina dagar fyllts av:

• Läsning (jag är tillbaka hos Peter Hamilton igen)
• Cykling
• Bad (det var otroligt varmt i vattnet!)
• Programmering (går trögt i det här vädret, men ändock framåt)
• Sol
• Civlization IV
• Vänner som hälsar på
• Lars Winnerbäck
• Glass (Cookies 'n' Cream på Bosses rekommenderas)
• Mer cykling
• Grillande
• Mer sol
• Battlestar Galactica

Det går med andra ord ingen större nöd på mig. Jag försöker övertala min bank ge mig så mycket bolån jag behöver, så att jag ska slippa byta bank - något jag verkligen inte vill göra.

Avslutningsvis bjuder jag på en låt med France Gall som fullkomligt fastnat i mitt huvud senaste dagarna.

En cover på engelska är med i Death Proof. Typisk Tarantinolåt, faktiskt.

För den som tycker att sådant är spännande är historien bakom texten intressant (gäller även annat skrivet av Serge Gainsbourg som France Gall sjungit).

Igår var en så gott som fulländad dag.

På förmiddagen årets första riktiga cykelutflykt, med allt vad en sådan ska innehålla.



Jag hälsade på en söt liten kyrka och kikade på dess kyrkogård. Jag och kyrkogårdar har så länge jag kan minnas kommit väldigt bra överens.



Jag följde nya små vägar och stigar som jag aldrig följt förut. Det är något särskilt med en ny, okänd väg. Kom, viskar den, upptäck mig, utforska mig. De lovar äventyr att upplevas och syner att skådas.



Och vips spottar skogen ut en invid en liten sjö man inte visste fanns.



Och i sjön bor det grodyngel.



Lycka är att ligga på en filt någonstans där man inte är riktigt säker på var man är. Bara jag, min bok och fiskarna som plaskar i vattnet.

I övrigt blev fönster putsade, vänner påhälsade, öl drucken, mat grillad, whisky avsmakad och klockan för mycket. Så som det ska vara.