Lås dörrar och fönster, ty pedofilerna anfaller
I DN läste jag för en tid sedan om hur paniken och rädslan för "fula gubbar" (det vill säga hivmän och pedofiler) griper omkring sig efter att ännu en ung hivsmittad man avslöjats ha haft oskyddat sex med flera kvinnor. Eftersom vissa av kontakterna togs på det globala datanätet Internet är, som Karin Rebas konstaterar i artikeln, den spontana reaktionen att vi måste censurera och blockera. Detta för att skydda oss mot vad som, på bästa aftonbladssvenska, skulle kunna kallas hivhotet och pedofilattacken.
En vän av yttrandefrihet och fritt informationsflöde invänder: Är det inte bättre att hjälpa Lisa, 17, att fatta beslutet att inte ha oskyddat sex med Benny, 27, första gången hon träffar honom, än att hindra dem från att över huvud taget börja prata med varandra? I ett fungerande samhälle som fostrar sina medborgare till självständiga, rationella och reflekterande individer som själva tar ansvar för vem de väljer att utbyta kroppsvätskor med ska väl censur ändå inte vara nödvändig?
Men, säger censurivraren, det är väl en sak när man snackar om vuxna människor, men barn som utsätts för alla dessa pedofiler, vilka tycks lura bakom var och varannan bildskärm? Det är väl ändå inte samma sak? Barn kan inte förusättas fatta övervägda och rationella beslut! Nej, förvisso inte, men den pedofil som väl fått det i sitt huvud att han eller hon ska antasta något barn kommer knappast att hindras från det bara för att det blir svårare att göra det på Internet.
För femtio år sedan kunde man bli scoutledare, idrottslärare eller skolbusschaufför, eller varför inte vänta på barnen när de gick hem från skolan, eller blotta sig för dem i lekparken? Idag kan man även chatta upp dem på nätet. Stor skillnad? Nej. Om något torde dagens chattande ungdom vara mer luttrad och mindre godtrogen gentemot snälla tanter och farbröder som vill leka konstiga lekar med dem.
Slutsats? Vi kan inte skydda våra barn från livet, men vi kan förbereda dem för det. Tyvärr kommer pedofiler alltid att antasta barn, precis som människor alltid kommer att bli överfallna, våldtagna, rånade och mördade. Sådan är tyvärr verkligheten vi lever i. Det är inte Internets fel, så lämna mitt Internet i fred.
En vän av yttrandefrihet och fritt informationsflöde invänder: Är det inte bättre att hjälpa Lisa, 17, att fatta beslutet att inte ha oskyddat sex med Benny, 27, första gången hon träffar honom, än att hindra dem från att över huvud taget börja prata med varandra? I ett fungerande samhälle som fostrar sina medborgare till självständiga, rationella och reflekterande individer som själva tar ansvar för vem de väljer att utbyta kroppsvätskor med ska väl censur ändå inte vara nödvändig?
Men, säger censurivraren, det är väl en sak när man snackar om vuxna människor, men barn som utsätts för alla dessa pedofiler, vilka tycks lura bakom var och varannan bildskärm? Det är väl ändå inte samma sak? Barn kan inte förusättas fatta övervägda och rationella beslut! Nej, förvisso inte, men den pedofil som väl fått det i sitt huvud att han eller hon ska antasta något barn kommer knappast att hindras från det bara för att det blir svårare att göra det på Internet.
För femtio år sedan kunde man bli scoutledare, idrottslärare eller skolbusschaufför, eller varför inte vänta på barnen när de gick hem från skolan, eller blotta sig för dem i lekparken? Idag kan man även chatta upp dem på nätet. Stor skillnad? Nej. Om något torde dagens chattande ungdom vara mer luttrad och mindre godtrogen gentemot snälla tanter och farbröder som vill leka konstiga lekar med dem.
Slutsats? Vi kan inte skydda våra barn från livet, men vi kan förbereda dem för det. Tyvärr kommer pedofiler alltid att antasta barn, precis som människor alltid kommer att bli överfallna, våldtagna, rånade och mördade. Sådan är tyvärr verkligheten vi lever i. Det är inte Internets fel, så lämna mitt Internet i fred.
Kommentarer
Trackback
