To see what is in front of one's nose needs a constant struggle

Senaste dagarna har jag kikat lite på en dokumentärserie om tortyr av Channel 4. Mycket av det som sägs där inte nytt, beroende på hur insatt man är i debatten, men det mesta tål att upprepas. Jag var på väg att ta upp några av de viktigaste poängerna, men det blev så många att jag var tvungen att avbryta mig. Istället vill jag bara ta upp två, och istället hänvisa till serien - den är väl värd din tid.

1. I andra delen av serien genomförs ett experiment där sju frivilliga utsätts för 48 timmar av endast den behandling som officiellt erkänns och uppmuntras - det vill säga ingenting av den misshandel och de sexuella övergrepp som frigivna fångar bär spår av. Trots att dessa frivilliga var just frivilliga, visste att det var ett experiment och att det skulle vara över på två ynka dygn (att jämföra med över fem år, ännu utan rättegång, för många verkliga fångar) tvingades hälften att avbryta. Många intressanta paralleller med Stanford Prison Experiment finns, även om det senare framstår som en oskyldig barnlek i jämförelse.

2. Tidigare begicks i snitt två självmordsförsök i veckan i Guantanamo. Då införde man istället begreppet Manipulative Self-Injurious Behaviour, och vips så var det ingen som försökte begå självmord längre. Praktiskt. Och eftersom sömnbrist är tortyr och otillåtet tillämpas istället sleep adjustment. Next stop Ministry of Truth?

Kommentarer
Postat av: V

sv: Oh, det låter som en härlig morfar, som min. Fast min luktade inte piptobak utan mest kossor tror jag. Men jag har funderat på det här med dofter. De betyder så mycket fastän man inte tror det. Eller inte jag åtminstone. Jag har märkt på senare år att en doft kan uppväcka minnen som ingenting annat. Hoppas allt lever väl annars :)

2008-07-22 @ 12:05:55
URL: http://psalmijanuari.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0