The Simpsons
Jag satt en bra stund och klurade på hur jag skulle formulera det här på ett fiffigt, snillrikt och underhållande sätt; en förklarande bakgrund och upptakt, ett klimax och en smart avslutning behövdes. Men, without further ado: The Simpsons var mycket bättre än jag trodde, och väl värd biobiljetten. Se den.
Senast jag skrattade högt i en biosalong på det sättet var när jag såg Borat.
Senast jag skrattade högt i en biosalong på det sättet var när jag såg Borat.
Könsdiskriminering
En insändare i dagens DN föreslår att arbetsgivaravgift och inkomstskatt för kvinnor ska sänkas med 10 procent (en härligt arbiträrt vald siffra, baserad på... ja, vad?) för att "neutralisera rådande ordning".
Jaha. Smart, tänker jag. Istället för att eftersträva ett könsneutralt och jämlikt samhälle så institutionaliserar vi särbehandlandet av medborgare beroende på kön. Lysande.
Ibland diskrimineras kvinnor när det gäller anställningserbjudanden. Detta är förkastligt och behöver motverkas, självklart. Jag är dock övertygad om att detta till större delen bottnar i att det ofta är dyrare för ett företag att anställa en kvinna snarare än en man - man räknar helt enkelt med att kvinnan kommer att ha större frånvaro på grund av barn än mannen. Därför är situationen förståelig, om än beklaglig.
Om den "rådande ordningen" ska motverkas måste detta ske genom att företag inte förlorar pengar på att deras anställda blir mammor - inte genom att göra det lönsamt att anställa kvinnor rakt av. Mammor skulle nämligen fortfarande missgynnas i konkurrensen med kvinnor som väljer att inte skaffa barn - barnlösa kvinnor skulle vara värsta klippet för arbetsgivaren, och män skulle förvandlas till andra sorteringens arbetstagare.
Men, förlåt, jag glömde. Diskriminering är ju bara fult åt ena hållet.
Jaha. Smart, tänker jag. Istället för att eftersträva ett könsneutralt och jämlikt samhälle så institutionaliserar vi särbehandlandet av medborgare beroende på kön. Lysande.
Ibland diskrimineras kvinnor när det gäller anställningserbjudanden. Detta är förkastligt och behöver motverkas, självklart. Jag är dock övertygad om att detta till större delen bottnar i att det ofta är dyrare för ett företag att anställa en kvinna snarare än en man - man räknar helt enkelt med att kvinnan kommer att ha större frånvaro på grund av barn än mannen. Därför är situationen förståelig, om än beklaglig.
Om den "rådande ordningen" ska motverkas måste detta ske genom att företag inte förlorar pengar på att deras anställda blir mammor - inte genom att göra det lönsamt att anställa kvinnor rakt av. Mammor skulle nämligen fortfarande missgynnas i konkurrensen med kvinnor som väljer att inte skaffa barn - barnlösa kvinnor skulle vara värsta klippet för arbetsgivaren, och män skulle förvandlas till andra sorteringens arbetstagare.
Men, förlåt, jag glömde. Diskriminering är ju bara fult åt ena hållet.
Danskjävlar
Noterat i DN är att det blivit ett förfärligt liv efter att Enhedslistens Asmaa Abdol-Hamid hävdat att angrepp på danska styrkor i Irak är legitima. Så till den grad att hon blivit anmäld för landsförräderi. Så, varför denna uppståndelse? Vad är det människan egentligen har sagt?
Blir man angripen har man rätt till motangrepp. Blir man angripen med vapen, så har man rätt att försvara sig med vapen.
Ja, detta är väl ganska självklart? Att Irak blivit utsatt för väpnad invasion av främmande makt är, oavsett vad man tycker om det, inte ett faktum som gärna går att bestrida. Jag efterlyser ett nyanserat utrikespolitiskt klimat där man inser att bara för att en människa är ens motståndare, så förtjänar inte den personen att fråntas alla rättigheter. USA lade ribban i Afghanistan genom att deklarera att de som gjorde motstånd var unlawful combatants (och därmed undantagna från Genèvekonventionen), och idag har vi alltså en situation där en dansk politiker blir anklagad för landsförräderi när hon hävdar att människor vars land ockuperas av främmande makt har rätt att ta till vapen för att försvara det.
Den ljusnande framtid är vår.
Blir man angripen har man rätt till motangrepp. Blir man angripen med vapen, så har man rätt att försvara sig med vapen.
Ja, detta är väl ganska självklart? Att Irak blivit utsatt för väpnad invasion av främmande makt är, oavsett vad man tycker om det, inte ett faktum som gärna går att bestrida. Jag efterlyser ett nyanserat utrikespolitiskt klimat där man inser att bara för att en människa är ens motståndare, så förtjänar inte den personen att fråntas alla rättigheter. USA lade ribban i Afghanistan genom att deklarera att de som gjorde motstånd var unlawful combatants (och därmed undantagna från Genèvekonventionen), och idag har vi alltså en situation där en dansk politiker blir anklagad för landsförräderi när hon hävdar att människor vars land ockuperas av främmande makt har rätt att ta till vapen för att försvara det.
Den ljusnande framtid är vår.
Vad har vi biblioteken till, egentligen?
Som bekant håller våra bibliotek med jämna mellanrum utförsäljningar av litteratur de inte tycker sig ha plats för, så att de ska få utrymme (och pengar) för nya böcker. Det är naturligtvis fullt rimligt, och som sig bör. Har man tur kan man göra riktiga kap och fynda verkliga klassiker för en spottstyver. Strålande!
Så hur väljer våra bibliotek vilka böcker de inte längre ska ha kvar? Jo, de som inte lånas ut särskilt mycket. Vilka är det? De stora verken; "jamen usch vilken tjock bok, den verkar jobbig, och vilka konstiga ord, varför kan de inte bara skriva vad de menar"-böckerna. Och vilka böcker är det som behålls? Liza "Aftonbladets journalistik är inte sämre än Dagens Nyheters, den är bara mer kvinnlig" Marklund. Vilka böcker är det man köper in för att ersätta de gamla utsålda klassikerna? Självklart, "det som folk läser", det vill säga Liza Marklund.
Jag sover tryggt i min säng om natten, i visshet om att biblioteken drivs av ungefär samma iver att bevara vårt kulturarv som videobutiken på hörnet. Kanske ska vi privatisera biblioteken när vi ändå håller på? De kostar ju så mycket pengar, och visst vore det väl bra om de började gå med vinst istället?
Heja kultursverige!
Så hur väljer våra bibliotek vilka böcker de inte längre ska ha kvar? Jo, de som inte lånas ut särskilt mycket. Vilka är det? De stora verken; "jamen usch vilken tjock bok, den verkar jobbig, och vilka konstiga ord, varför kan de inte bara skriva vad de menar"-böckerna. Och vilka böcker är det som behålls? Liza "Aftonbladets journalistik är inte sämre än Dagens Nyheters, den är bara mer kvinnlig" Marklund. Vilka böcker är det man köper in för att ersätta de gamla utsålda klassikerna? Självklart, "det som folk läser", det vill säga Liza Marklund.
Jag sover tryggt i min säng om natten, i visshet om att biblioteken drivs av ungefär samma iver att bevara vårt kulturarv som videobutiken på hörnet. Kanske ska vi privatisera biblioteken när vi ändå håller på? De kostar ju så mycket pengar, och visst vore det väl bra om de började gå med vinst istället?
Heja kultursverige!
Lås dörrar och fönster, ty pedofilerna anfaller
I DN läste jag för en tid sedan om hur paniken och rädslan för "fula gubbar" (det vill säga hivmän och pedofiler) griper omkring sig efter att ännu en ung hivsmittad man avslöjats ha haft oskyddat sex med flera kvinnor. Eftersom vissa av kontakterna togs på det globala datanätet Internet är, som Karin Rebas konstaterar i artikeln, den spontana reaktionen att vi måste censurera och blockera. Detta för att skydda oss mot vad som, på bästa aftonbladssvenska, skulle kunna kallas hivhotet och pedofilattacken.
En vän av yttrandefrihet och fritt informationsflöde invänder: Är det inte bättre att hjälpa Lisa, 17, att fatta beslutet att inte ha oskyddat sex med Benny, 27, första gången hon träffar honom, än att hindra dem från att över huvud taget börja prata med varandra? I ett fungerande samhälle som fostrar sina medborgare till självständiga, rationella och reflekterande individer som själva tar ansvar för vem de väljer att utbyta kroppsvätskor med ska väl censur ändå inte vara nödvändig?
Men, säger censurivraren, det är väl en sak när man snackar om vuxna människor, men barn som utsätts för alla dessa pedofiler, vilka tycks lura bakom var och varannan bildskärm? Det är väl ändå inte samma sak? Barn kan inte förusättas fatta övervägda och rationella beslut! Nej, förvisso inte, men den pedofil som väl fått det i sitt huvud att han eller hon ska antasta något barn kommer knappast att hindras från det bara för att det blir svårare att göra det på Internet.
För femtio år sedan kunde man bli scoutledare, idrottslärare eller skolbusschaufför, eller varför inte vänta på barnen när de gick hem från skolan, eller blotta sig för dem i lekparken? Idag kan man även chatta upp dem på nätet. Stor skillnad? Nej. Om något torde dagens chattande ungdom vara mer luttrad och mindre godtrogen gentemot snälla tanter och farbröder som vill leka konstiga lekar med dem.
Slutsats? Vi kan inte skydda våra barn från livet, men vi kan förbereda dem för det. Tyvärr kommer pedofiler alltid att antasta barn, precis som människor alltid kommer att bli överfallna, våldtagna, rånade och mördade. Sådan är tyvärr verkligheten vi lever i. Det är inte Internets fel, så lämna mitt Internet i fred.
En vän av yttrandefrihet och fritt informationsflöde invänder: Är det inte bättre att hjälpa Lisa, 17, att fatta beslutet att inte ha oskyddat sex med Benny, 27, första gången hon träffar honom, än att hindra dem från att över huvud taget börja prata med varandra? I ett fungerande samhälle som fostrar sina medborgare till självständiga, rationella och reflekterande individer som själva tar ansvar för vem de väljer att utbyta kroppsvätskor med ska väl censur ändå inte vara nödvändig?
Men, säger censurivraren, det är väl en sak när man snackar om vuxna människor, men barn som utsätts för alla dessa pedofiler, vilka tycks lura bakom var och varannan bildskärm? Det är väl ändå inte samma sak? Barn kan inte förusättas fatta övervägda och rationella beslut! Nej, förvisso inte, men den pedofil som väl fått det i sitt huvud att han eller hon ska antasta något barn kommer knappast att hindras från det bara för att det blir svårare att göra det på Internet.
För femtio år sedan kunde man bli scoutledare, idrottslärare eller skolbusschaufför, eller varför inte vänta på barnen när de gick hem från skolan, eller blotta sig för dem i lekparken? Idag kan man även chatta upp dem på nätet. Stor skillnad? Nej. Om något torde dagens chattande ungdom vara mer luttrad och mindre godtrogen gentemot snälla tanter och farbröder som vill leka konstiga lekar med dem.
Slutsats? Vi kan inte skydda våra barn från livet, men vi kan förbereda dem för det. Tyvärr kommer pedofiler alltid att antasta barn, precis som människor alltid kommer att bli överfallna, våldtagna, rånade och mördade. Sådan är tyvärr verkligheten vi lever i. Det är inte Internets fel, så lämna mitt Internet i fred.
Introduktion
De här raderna är till för att säga hej och ge läsaren en uppfattning om författaren samt vad som kan tänkas hamna på de här sidorna.
Hej.
Jag är en misantrop som vill vara filantrop.
Jag är en existentialist-agnostisk Bright.
Jag är osäker och självsäker.
Jag är socialliberal.
Jag är pacifist.
Jag är bitter.
Välkommen!
Hej.
Jag är en misantrop som vill vara filantrop.
Jag är en existentialist-agnostisk Bright.
Jag är osäker och självsäker.
Jag är socialliberal.
Jag är pacifist.
Jag är bitter.
Välkommen!
