Böckers "rätta uppskattning"
I dagens Boklördag i DN skriver Johan Svedjedal i en krönika (som jag tyvärr inte kan hitta i nätupplagan) om förhållandet mellan författare och kritiker. Han kommer till slutsatsen att ett verk bedömer sin kritiker, mer än kritikern bedömer verket. Han säger även att böcker, oavsett kritikermottagande, tenderar att "med åren få sin rätta uppskattning".
Vad är då ett verks "rätta uppskattning", egentligen? När man rör sig med sådana begrepp implicerar man att det finns någon form av objektivt verifierbar kvalitet i litteratur. Och vidare implicerar man att den samlade läsarkretsen förstår och representerar denna objektiva kvalitet, även om vissa kritiker tydligen kan fumla och misslyckas med att se denna kvalitet.
Jag tycker att det här är ett rätt snårigt resonemang. I min värld håller en bok god kvalitet i precis den mån den inspirerar, upplyser och förbättrar sina läsare. Det finns ingen objektiv kvalitet. Det finns inga bra böcker som ingen får ut något av, och det finns inga dåliga böcker som öppnar dörrar till tidigare oanade världar och perspektiv hos sina läsare. En boks värde är summan av den stora mängden subjektiva läsupplevelser.
Någon kanske tror att detta innebär att "författare" som Danielle Steele enligt min uppfattning skriver god litteratur. Ptja. På ungefär samma sätt som Idol är god TV.
I förbigående. I Boklördag finns även en spännande intervju med Alberto Manguel, där han bland mycket annat säger följande:
De läsande är en elit. Men en elit som vem som helst kan tillhöra. [...] Vi kommer till världen med nyfikenhet, kreativitet, redskap för att avtäcka och upptäcka världen. Sen måste vi lära oss att bli dumma, för annars skulle vi inte konsumera som vi gör.
Amen.
Vad är då ett verks "rätta uppskattning", egentligen? När man rör sig med sådana begrepp implicerar man att det finns någon form av objektivt verifierbar kvalitet i litteratur. Och vidare implicerar man att den samlade läsarkretsen förstår och representerar denna objektiva kvalitet, även om vissa kritiker tydligen kan fumla och misslyckas med att se denna kvalitet.
Jag tycker att det här är ett rätt snårigt resonemang. I min värld håller en bok god kvalitet i precis den mån den inspirerar, upplyser och förbättrar sina läsare. Det finns ingen objektiv kvalitet. Det finns inga bra böcker som ingen får ut något av, och det finns inga dåliga böcker som öppnar dörrar till tidigare oanade världar och perspektiv hos sina läsare. En boks värde är summan av den stora mängden subjektiva läsupplevelser.
Någon kanske tror att detta innebär att "författare" som Danielle Steele enligt min uppfattning skriver god litteratur. Ptja. På ungefär samma sätt som Idol är god TV.
I förbigående. I Boklördag finns även en spännande intervju med Alberto Manguel, där han bland mycket annat säger följande:
De läsande är en elit. Men en elit som vem som helst kan tillhöra. [...] Vi kommer till världen med nyfikenhet, kreativitet, redskap för att avtäcka och upptäcka världen. Sen måste vi lära oss att bli dumma, för annars skulle vi inte konsumera som vi gör.
Amen.
Kommentarer
Trackback
