Hårdare tag? Nej tack!
Den som läst mitt föregående inlägg kanske tolkar det som ännu en röst i (den folkpartistiska?) kören om hårdare tag och ordning och reda i skolan. Inte alls. Jag vill absolut inte ha hårdare tag. Jag vill ha ökade krav, ja, men jag efterlyser också ökad respekt för eleverna som medmänniskor. Jag vill inte ha hårdare straff och stöveltramp i skolkorridorerna.
"Men de svaga eleverna då? De som inte klarar klarar av att avancera till nästa årskurs, ska vi bara lämna dem i sticket?" kanske någon undrar. Självklart inte. Alla elever som behöver det måste få det stöd de behöver - precis som vi försöker göra idag, med hjälp av t.ex. speciallärare. Men jag förstår inte på vilket sätt en elev som inte lyckats tillägna sig det som krävs i lågstadiet blir hjälpt av att fortsätta i mellanstadiet, med än svårare uppgifter. Eller hur den som inte fått ett fullständigt betyg i nian ska klara sig bättre i samhället för att han eller hon inte tvingas fortsätta studera. Snarare borde det väl ändå vara så att om man inte förstått grunden blir det än mer hopplöst att försöka hänga med i undervisningen för varje år som går - något som naturligtvis leder till minskad motivation, utanförskap och slutligen social utslagning. Självklart är en elev som ännu inte fullt ut behärskar addition och subtraktion illa till mods och känner sig malplacerad i matteundervisningen på högstadiet. Inta undra på att de blir rastlösa och stökiga. Bättre då att låta en sådan elev gå om tills grunderna behärskas.
Det handlar dock även om de duktiga eleverna. De som alldeles för ofta glöms bort och kvävs i skuggan av de stökiga "problembarnen" som stjäl all uppmärksamhet. Genom att basera årskurstillhörighet på kunskapsnivå snarare än vilket år man är född skulle det bli möjligt att faktiskt lägga undervisningen på rätt nivå. Min erfarenhet från grundskolan var att det till större delen gick ut på att få vissa av mina klasskompisar att sitta still och lyssna i mer än 15 minuter, inte att faktiskt lära dem något. All kunskap de lyckades tillägna sig i förbifarten var en ren bonus.
"Men de svaga eleverna då? De som inte klarar klarar av att avancera till nästa årskurs, ska vi bara lämna dem i sticket?" kanske någon undrar. Självklart inte. Alla elever som behöver det måste få det stöd de behöver - precis som vi försöker göra idag, med hjälp av t.ex. speciallärare. Men jag förstår inte på vilket sätt en elev som inte lyckats tillägna sig det som krävs i lågstadiet blir hjälpt av att fortsätta i mellanstadiet, med än svårare uppgifter. Eller hur den som inte fått ett fullständigt betyg i nian ska klara sig bättre i samhället för att han eller hon inte tvingas fortsätta studera. Snarare borde det väl ändå vara så att om man inte förstått grunden blir det än mer hopplöst att försöka hänga med i undervisningen för varje år som går - något som naturligtvis leder till minskad motivation, utanförskap och slutligen social utslagning. Självklart är en elev som ännu inte fullt ut behärskar addition och subtraktion illa till mods och känner sig malplacerad i matteundervisningen på högstadiet. Inta undra på att de blir rastlösa och stökiga. Bättre då att låta en sådan elev gå om tills grunderna behärskas.
Det handlar dock även om de duktiga eleverna. De som alldeles för ofta glöms bort och kvävs i skuggan av de stökiga "problembarnen" som stjäl all uppmärksamhet. Genom att basera årskurstillhörighet på kunskapsnivå snarare än vilket år man är född skulle det bli möjligt att faktiskt lägga undervisningen på rätt nivå. Min erfarenhet från grundskolan var att det till större delen gick ut på att få vissa av mina klasskompisar att sitta still och lyssna i mer än 15 minuter, inte att faktiskt lära dem något. All kunskap de lyckades tillägna sig i förbifarten var en ren bonus.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Mer homogena grupper är väl något man alltid borde sträva efter, i synnerhet i skolan. Visst kan elever bära fram varandra till vis del, men med större homogenitet skulle alla bli mer stimulerade också.
Trackback
