Upplyst

För en tid sedan kikade jag in i Linköpings domkyrka. Det är verkligen en vacker och inte minst imponerande byggnad. Ibland när jag ser spirorna sticka upp över skogen av takåsar kisar jag lite med ögonen och försöker tänka mig hur det kan ha tett sig för en sisådär sex hundra år sedan. Om jag varit torpare ute i obygden och kom in till köpingen någon gång om året för att sälja några rovor så skulle jag nog varit hyggligt imponerad. Och mitt moderna jag - höjden av världsvana - låter sig också imponeras.

Hur som helst. En vägg inne i kyrkan är täckt med vapensköldar från diverse adliga familjer som, får man anta, spelat betydande roller i kyrkans tillkomst och historia. Det är intressant att betrakta hur vapensköldar är uppbyggda - de består av väldigt repetetiva element som återkommer i alla vapensköldar, men med olika mönster. Hur de olika elementen (till exempel hjälmarna) utformats och mönstrats är utan tvivel fyllt av symbolik som passerar rakt över huvudet på en lekman som jag.

När jag och mitt sällskap så står och tittar på sköldarna och pratar sådär respektfullt dämpat som man gör i kyrkor, hör vi någon muttra bakom oss. Efter en liten stund inser vi att det är en tant som står och för en hyfsat ensidig konversation med oss om hur "förskräckligt" och "förfärligt" det är. Vi sneglar lite osäkert på varandra, och undrar båda två vad det är som är så förfärligt. Själv tyckte jag vapensköldarna var rätt snygga, på sitt eget säregna sätt. Men ack, det var inte medeltida design saken gällde. "Att förhäva sig i Guds hus på det sättet", säger hon. Jaha. En sådan. Det gamla gardet. Jag trodde att de dött ut vid det här laget, eller åtminstone satt hemma i sina lägenheter fyllda med foton på barnbarn och virkade armstödsskydd.

Självklart sa jag inte något, bortsett från ett lamt "Um, hrrmm, jaaaaa...." för att sedan lite diskret gå därifrån och titta på resten av kyrkan. Som vanligt tänker man först efteråt på vad man borde ha sagt. Det som grämer mig mest är att tanten i fråga på något vis tog det för givet att vi skulle vara av samma åsikt som hon, och jag gav henne inte någon anledning att omvärdera sin uppfattning.