Friheten att kränka
Nu för tiden är det väldigt populärt att känna sig kränkt. Var och varannan människa känner sig kränkt över myndighetsbeslut, medmänniskors uttalanden och tidningsartiklar. Med största sannolikhet har fler än en känt sig kränkt av just den här bloggen.
Tyvärr är det ofrånkomligt att vi alla trampar varandra på tårna. Vi är människor, och en del av att vara människa är att tycka olika och bli förnärmade av varandra. Ett problem uppstår när de utan tillräckligt starka demokratiska instinkter börja prata om lagstiftning som ska förhindra kränkningar. I det här fallet handlar det om att fotografera människor mot deras vilja.
På ytan verkar förslaget rimligt. Människor som "visat att man inte vill att allmänheten ska titta på en" ska inte få fotograferas enligt lag. Detta för att förhindra smygfotografering av nakna flickor på toaletten, till exempel. Man säger dock att "bilder tagna i smyg kan ha ett allmänintresse som kanske ska få väga över ibland".
Så. Det här är inte bara en inskränkning av demokratiska rättigheter - det största problemet i mina ögon är att förslaget, om det blev verklighet, skulle innebära att fotografier kanske eller kanske inte skulle vara olagliga baserat på väldigt vaga grunder.
Det handlar om två bedömningar som måste göras i varje enskilt fall: har någon av personerna på bilden "visat att man inte vill att allmänheten ska titta på en", och har bilden allmänintresse? Frågan som genast dyker upp i mitt cyniska sinne är vem som ska göra dessa bedömningar och vad den personen har för lojaliteter och värderingar.
När man inför lagar som låter myndigheter bedöma vilka yttringar/publiceringar/bilder som är av allmänt intresse, och huruvida de är lämpliga är vi ute på rätt hal is. Det må tyckas vara ett ganska litet och harmlöst steg, men det är ett steg i fel riktning.
Yttrandefrihet kommer oundvikligen alltid att ge upphov till kränkningar, men i avvägningen mellan att skydda medborgarna från kränkning och yttrandefrihet måste det senare alltid få företräde. Vi kanske inte har övergett våra demokratiska principer i samma grad som vissa andra, men det betyder inte att vi inte ska vara rädda om det vi har.
(Nej, för den som inbillar sig något sådant är jag inte på något vis för smygfotografering av människor i badrummet. Det är vedervärdigt.)
Tyvärr är det ofrånkomligt att vi alla trampar varandra på tårna. Vi är människor, och en del av att vara människa är att tycka olika och bli förnärmade av varandra. Ett problem uppstår när de utan tillräckligt starka demokratiska instinkter börja prata om lagstiftning som ska förhindra kränkningar. I det här fallet handlar det om att fotografera människor mot deras vilja.
På ytan verkar förslaget rimligt. Människor som "visat att man inte vill att allmänheten ska titta på en" ska inte få fotograferas enligt lag. Detta för att förhindra smygfotografering av nakna flickor på toaletten, till exempel. Man säger dock att "bilder tagna i smyg kan ha ett allmänintresse som kanske ska få väga över ibland".
Så. Det här är inte bara en inskränkning av demokratiska rättigheter - det största problemet i mina ögon är att förslaget, om det blev verklighet, skulle innebära att fotografier kanske eller kanske inte skulle vara olagliga baserat på väldigt vaga grunder.
Det handlar om två bedömningar som måste göras i varje enskilt fall: har någon av personerna på bilden "visat att man inte vill att allmänheten ska titta på en", och har bilden allmänintresse? Frågan som genast dyker upp i mitt cyniska sinne är vem som ska göra dessa bedömningar och vad den personen har för lojaliteter och värderingar.
När man inför lagar som låter myndigheter bedöma vilka yttringar/publiceringar/bilder som är av allmänt intresse, och huruvida de är lämpliga är vi ute på rätt hal is. Det må tyckas vara ett ganska litet och harmlöst steg, men det är ett steg i fel riktning.
Yttrandefrihet kommer oundvikligen alltid att ge upphov till kränkningar, men i avvägningen mellan att skydda medborgarna från kränkning och yttrandefrihet måste det senare alltid få företräde. Vi kanske inte har övergett våra demokratiska principer i samma grad som vissa andra, men det betyder inte att vi inte ska vara rädda om det vi har.
(Nej, för den som inbillar sig något sådant är jag inte på något vis för smygfotografering av människor i badrummet. Det är vedervärdigt.)
Kommentarer
Trackback
