Upplyst

Just den här hösten tycker jag om höst. Livet bromsar upp och saktar in; allting sluter sig inom sig självt. Det är en tid för väntan, för vila, för vardag. En tid för god mat och gott vin, med levande ljus som speglar sig i svarta fönsterrutor.

När jag pluggade kände jag inte på samma sätt. En viss ångest över tentor och labbuppgifter som alltid låg och väntade gjorde att jag inte kunde slappna av i vardagens lunk. Nu när jag jobbar är det annorlunda. Rutinen infinner sig på ett för mig helt nytt sätt, och inte alls ovälkommet. Nu är det måndag morgon, och jag ser faktiskt fram emot en ny arbetsvecka.

Men visst. När snöslasket väl kommer och gör cykelvägarna sliriga så kommer jag nog att se annorlunda på saken.