Skillnad på nollning och nollning
Dagstidningarna skriver om problemen med nollning på svenska gymnasieskolor - tonåringar som tvingar andra tonåringar att supa tills de blir akut alkoholförgiftade, och sedan bokstavligen lämnar dem att dö i något buskage. Självklart utan att förstå vad de gör, på ungefär samma sätt som barnen i Flugornas herre inte insåg vidden av vad de gjorde. Och på en del höstadieskolor tar åttorna efter tvåorna på gymnasiet, och... ja, vart är vi på väg? Snart ska det väl nollas på förskolan.
Så, de flesta tycks ense om att det här är något som bör motverkas, men frågan är hur. Tja, ett av problemen är väl att minderåriga får tag på sprit till att börja med. Ett annat att elever känner sig tvungna att delta, och inte känner att det är ett alternativ att vända sig till vuxna.
Jag vill hur som helst poängtera att det är skillnad på nollning. När vi pratar om nollning på gymnasiet har jag aldrig upplevt eller hört talas om något riktigt positivt exempel. Vissa säger ibland att det inte behöver vara så illa, att de har erfarenhet av nollning som varit ok. Visst, det kan till och med vara en minoritet som innehåller den här typen av pennalistiska inslag - men det är skillnad på att vara uthärdlig och bra. Jag har själv aldrig hört talas om en gymnasienollning som varit en direkt positivt erfarenhet för alla inblandade. Det motsatta gäller för nollning på universitet - jag och alla jag har pratat med har genomgående mycket positiva erfarenheter. Här handlar det istället för maktfullkomliga tonåringar om vuxna människor som arbetar hårt i samarbete med högskolorna för att ge nya studenter en bra och rolig start på studentlivet, med många nya kontakter och erfarenheter i bagaget. Allt för många förstår inte skillnaden, och det är högst olyckligt att båda fenomenen kallas för "nollning".
Det är ungefär som om vi skulle ha samma ord för tarmvred och choklad. Förvirrande?
Så, de flesta tycks ense om att det här är något som bör motverkas, men frågan är hur. Tja, ett av problemen är väl att minderåriga får tag på sprit till att börja med. Ett annat att elever känner sig tvungna att delta, och inte känner att det är ett alternativ att vända sig till vuxna.
Jag vill hur som helst poängtera att det är skillnad på nollning. När vi pratar om nollning på gymnasiet har jag aldrig upplevt eller hört talas om något riktigt positivt exempel. Vissa säger ibland att det inte behöver vara så illa, att de har erfarenhet av nollning som varit ok. Visst, det kan till och med vara en minoritet som innehåller den här typen av pennalistiska inslag - men det är skillnad på att vara uthärdlig och bra. Jag har själv aldrig hört talas om en gymnasienollning som varit en direkt positivt erfarenhet för alla inblandade. Det motsatta gäller för nollning på universitet - jag och alla jag har pratat med har genomgående mycket positiva erfarenheter. Här handlar det istället för maktfullkomliga tonåringar om vuxna människor som arbetar hårt i samarbete med högskolorna för att ge nya studenter en bra och rolig start på studentlivet, med många nya kontakter och erfarenheter i bagaget. Allt för många förstår inte skillnaden, och det är högst olyckligt att båda fenomenen kallas för "nollning".
Det är ungefär som om vi skulle ha samma ord för tarmvred och choklad. Förvirrande?
Kommentarer
Trackback
