Att sluta
I morgon ska jag bli avtackad på jobbet.
Visst låter det märkligt - avtackning. Det låter som att man är 60 år och ska få en guldklocka för lång och trogen tjänst. I själva verket har jag bara varit där i lite mer än ett år och, ja, så där överdrivet trogen tjänst kanske det inte har varit. Vad det nu än innebär.
Vilket får mig att tänka på något en av mina chefer sa. Efter ett möte var jag på jobblunch, varpå samtalet kommer in på hur egocentriska 80-talister är. Självklart kände jag mig en smula träffad (av "80-talist" alltså, men inte så mycket av "egocentrisk"), så jag gav mig in i debatten och ville veta varför man tyckte så. Inte sådär fruktansvärt intressant, men min chef (som vid det här tillfället är den enda personen som vet att jag dagen innan sagt upp mig) tittar på mig och säger att "Ja, jag kan uppleva att 80-talister inte har något långsiktigt engagemang i företaget, och att om det inte passar så sticker de". Jaha. Vad säger man? Ingenting, såklart, så jag skrattade åt honom istället (jag vill i alla fall intala mig att jag faktiskt skrattade åt honom, i motsats till inställsamt med honom).
Tre dagar senare fick jag veta att han själv bytt jobb och sagt upp sig. Hmm. Die menschen...
Visst låter det märkligt - avtackning. Det låter som att man är 60 år och ska få en guldklocka för lång och trogen tjänst. I själva verket har jag bara varit där i lite mer än ett år och, ja, så där överdrivet trogen tjänst kanske det inte har varit. Vad det nu än innebär.
Vilket får mig att tänka på något en av mina chefer sa. Efter ett möte var jag på jobblunch, varpå samtalet kommer in på hur egocentriska 80-talister är. Självklart kände jag mig en smula träffad (av "80-talist" alltså, men inte så mycket av "egocentrisk"), så jag gav mig in i debatten och ville veta varför man tyckte så. Inte sådär fruktansvärt intressant, men min chef (som vid det här tillfället är den enda personen som vet att jag dagen innan sagt upp mig) tittar på mig och säger att "Ja, jag kan uppleva att 80-talister inte har något långsiktigt engagemang i företaget, och att om det inte passar så sticker de". Jaha. Vad säger man? Ingenting, såklart, så jag skrattade åt honom istället (jag vill i alla fall intala mig att jag faktiskt skrattade åt honom, i motsats till inställsamt med honom).
Tre dagar senare fick jag veta att han själv bytt jobb och sagt upp sig. Hmm. Die menschen...
Kommentarer
Trackback
