Upplyst

Vatten är också vackert.




Här om kvällen tittade jag på 2046. Till en början tyckte jag att den var en smula tradig, men snart vaggades jag in i dess lugna takt och långsamma scener. Faktum är att jag somnade precis i slutet av filmen, så jag vet inte riktigt hur den slutar. När jag vaknade kände jag mig fullkomligt tom. Jag visste inte vem jag var eller var jag var, och det var alldeles underbart. Jag kände mig centrerad och fokuserad, och det tog en lång stund innan jag åter gled tillbaka till något slags vaket tillstånd.

Och jag tänker inte se slutet på filmen. För mig är upplevelsen alldeles perfekt precis så som jag minns den, och på det här sättet kan jag alltid hitta på ett eget slut.