Hmm
Vissa dagar när jag cyklar hemifrån ligger gatorna helt öde. Idag var en sådan dag. Klockan var, som vanligt, sisådär halv åtta. Vädret var grått, blåsigt och en smula ödesdigert, sådär som det kan vara när ett oväder är på väg in. Och knappt en människa syntes till.
Vissa dagar får jag praktiskt taget trängas med alla cyklister på morgonen, så hur kommer det sig att det ibland är helt öde? Att de flesta kurser på universitetet slutat vid det här laget spelar såklart in, men ändå.
Nu är det så att jag blir alltid rätt osäker på mig själv i sådana situationer. Har det hänt något som bara jag inte vet om? Är det egentligen helgdag? Har världen gått under medan jag lyckligt ovetande låg och sov?
Nej, det hade den inte. Inte den här gången heller.
Vissa dagar får jag praktiskt taget trängas med alla cyklister på morgonen, så hur kommer det sig att det ibland är helt öde? Att de flesta kurser på universitetet slutat vid det här laget spelar såklart in, men ändå.
Nu är det så att jag blir alltid rätt osäker på mig själv i sådana situationer. Har det hänt något som bara jag inte vet om? Är det egentligen helgdag? Har världen gått under medan jag lyckligt ovetande låg och sov?
Nej, det hade den inte. Inte den här gången heller.
Kommentarer
Postat av: Frida Carolin
kul :)
Postat av: vendela
När det är sådär "grått, blåsigt och en smula ödesdigert" kryper alla människor in i sina skal, tror jag :) Och jag jobbar som lokalvårdare i universitetets lokaler. Men, i ärlighetens namn gör jag nog inte så mycket nytta egentligen. Känns som att jag mest travar omkring med min dammvippa.
Trackback
