Söndagsångest, javisst
Ibland undrar jag varför. Det är ju inte så farligt ändå, att gå upp och gå till jobbet. Ibland tänker jag att har ångest av gammal vana. Det är som att söndagarna från skoltiden har etsat sig fast och för evigt färgar varje söndag för resten av livet. Längst inne våndas jag ännu över att behöva ställa undan legot och ta på mig ryggsäcken med skolböcker inslagna i randig plast.
Jag tror att jag var fem år när jag sa till min mamma att det inte är förrän man blir pensionär man blir ledig på riktigt. Fram till dess har friheten alltid gränser, alltid en deadline. Jag måste ha varit ett väldigt klokt barn, inser jag så här i efterhand.
Jag tror att jag var fem år när jag sa till min mamma att det inte är förrän man blir pensionär man blir ledig på riktigt. Fram till dess har friheten alltid gränser, alltid en deadline. Jag måste ha varit ett väldigt klokt barn, inser jag så här i efterhand.
Kommentarer
Postat av: V
Nixpix, inget filter. Fast, det är nog en hemskt god idé kära du. Om jag vore mer klurig och photoshopduktig av mig. Faktum är att stjärnträdbilderna är målade helt och hållet. Fast.. det kanske syns ganska mycket inser jag nu.
Postat av: Karin
Håller med dig där, det är som om söndagarna från skoltiden när man var liten har etsat sig fast och vägrar bli något annat än en lång och tråkig väntan på en dyster måndag.
Trackback
