Upplyst

Såg Changeling på bio. Varför går man dit egentligen? Jag har svårt att komma ihåg när jag senast gick från bion och inte var besviken. Inte så mycket på filmen - även om jag väl så att säga per default blir besviken på de flesta filmer - som på allt runt omkring. Människorna, till exempel. En hel rad med tjejer som utbrister "Åh nej!", "Ja!", "Oh my god!" etc. genom en hel film blir tröttsamt ganska snabbt. Och godispåseprasslet ska jag inte ens gå in på.

Och filmen? Tja, sådär. Det blev väldigt präktigt när Rättvisan och Moralen och det Goda segrade över alla Onda skurkarna. Jag gillar inte riktigt när allting målas svartvitt - det finns en hel del nyanser däremellan.

Så, två gratisbiljetter kvar. Nästa gång blir det Benjamin Button.

PS. Jag brukar irritera mig på att de tänder belysningen och alla ställer sig upp när eftertexterna börjar. Jag vill gärna sitta kvar en stund, smälta filmen och prata om den. Men den här gången tände de ljuset någon minut innan filmen ens var slut! Det ska mycket till innan jag betalar för att gå på bio igen...

När jag går hemifrån ljusnar österhimlen, och några rosa molntussar fladdrar fram någonstans där uppe. Jodå, tids nog blir blir det nog sommar det här året också.

Varför känner man sig så ofta illa till mods och dåligt behandlad när man går från tandläkaren? Och varför kommer man på det först i efterhand. När man ligger där i stolen med andras händer i munnen är det ibland svårt att tala för sin sak, men när man väl gått ut genom dörren tänker man "Men vänta lite nu...".

Det är nog dags att se sig om efter en ny tandläkare till nästa år.