Obehagligt

Noterade idag att Göran Hägglund uppvisat sunt omdöme då han sagt att religiöst inriktade vårdcentraler "stärker patienternas ställning och utvecklar sjukvården". På vilket sätt har religion över huvud taget med sjukvård att göra (förutom när religiositet aktivt motarbetar vård, förstås)? På vilka grunder ska människor gå till olika vårdinrättningar efter vilken osynlig kompis de brukar samtala med? Att från samhällets sida uppmuntra vård baserad på religiösa (läs: föråldrade och/eller förkastliga) värderingar låter som ett dåligt aprilskämt i fel årstid.

Jag vill gärna behålla mitt sekulära samhälle, thank you very much. Ett samhälle där det inte finns muslimska vårdcentraler, kristna vårdcentraler, judiska eller hinduiska vårdcentraler. Det ska bara finnas vårdcentraler och de ska ge samma vård till alla - vård baserad på vetenskapliga principer.

PS. Ju mer av den här typen av dumheter jag läser, desto mer övertygad anhängare av Richard Dawkins blir jag.

PPS. Siten ovan är enligt domslut blockerad i Turkiet för sin kritik av kreationism. Heja yttrandefriheten.

Dags för lite politik!

Det har varit väldigt lite politik här den senaste tiden. Nu är det kanske inte sådär överdrivet kontroversiellt i det här landet att ställa sig upp och säga att man gärna ser Obama som nästa president i USA, men för den som inte brytt sig om att kika efter det kan det vara spännande att titta på lite av det material som finns online, inte minst på Youtube:



Självklart är inte ord detsamma som handling, men om Obama står för hälften av vad han säger så finns det all anledning att vara hoppfull. Han sätter fingret på vad USA:s problem verkligen är på ett sätt som jag aldrig tidigare hört en amerikansk politiker göra, för även om Clinton i jämförelse med Bush framstår som Jesus reinkarnerad är det här något annat.

Världen behöver en amerikansk president som kan ta ansvar och inser vikten av ett rättvisare samhälle och fredliga diplomatiska relationer. Den bana som USA nu är på leder landet mot oundviklig katastrof, och även om ett mäktigt USA är farligt (för en supermakt är per definition alltid farlig) så är ett USA i kris, lett av religiösa fundamentalister, hundra gånger värre.

Såg förresten just en god nyhet i DN.

September

September är inte någon dum tid alls. Om september fick hålla på lite längre, utan att oundvikligen övergå till slaskig kvasivinter skulle jag nog inte klaga. September är en tid för höstpromenerande, för fika på tantcaféer med rutiga dukar där doften kaffekannor på värmning hänger i luften, och för långa samtal med bra vänner.


Hoppsan

Till mina många brister hör att jag ofta är mycket bättre på att säga vad jag tänker än vad jag förväntas säga. Det kan ta sig uttryck genom ett "dina bilder får mig att tänka på tysk reklam", eller varför inte "du är ju helt neurotisk" första gången jag träffar en människa (förlåt mig än en gång!).

Idag bläddrades det i en Hus & Hem vid fikabordet på jobbet. Det anmärktes på en viss avsaknad av elektroniska prylar, men ett överflöd av textilier och keramik. Jag föll in med ett yttrande om Hus & Hems läsarkrets som involverade kulturmaffiatanter i långa sjalar. När vi vände på tidningen för att se vems den var visade den sig tillhöra samma dam som, självklart utan att jag var medveten om det (eftersom jag aldrig märker sådant), satt precis bakom mig. Och gissa om hon hade en lång färggrann sjal på sig. Oops.

I övrigt har jag idag lyckats skära mig på en crème fraicheburk. Det ni.

Är sommaren slut nu?

Den hann ju knappt börja.
Nåväl.
Den uppmärksamma läsaren kan ha noterat att det varit dåligt med nya inlägg den senaste tiden. Jag skulle kunna säga att jag haft bättre saker för mig, men väljer nog att helt enkelt säga att jag haft andra saker för mig. Den absolut största delen av min lediga tid går till att programmera, och det ger utdelning. För vissa låter det säkert jobbigt och/eller enformigt - först programmerar jag på jobbet, och sedan går jag hem och programmerar - men varje kväll när jag somnar så gör jag det lycklig och nöjd. Och vad mer kan man begära av livet?

I övrigt rullar tillvaron vidare. Jag har provat ett nytt brädspel, Agricola, som rekommenderas varmt. Det har raskt seglat upp till förstaplatsen borta på Boardgamegeek, vilket är välförtjänt. Det är ett spel som får mig att längta efter nästa omgång redan innan den första har slutat, vilket är precis så ett spel ska vara. Det slutar nog med att jag köper det själv - det är absolut ett spel jag vill ha i samlingen.



Finn ett fel.

Nu sitter jag här med min kopp te och knaprar på mina nötter. Eventuellt skulle jag ut och löpa en sväng nu, men ljudet av bilar som kör genom vattenpölarna här utanför får mig att tänka om. För vad är väl en löprunda i Vallaskogen? Den kanske är lerig och kylig och tråkig... Eller helt underbar. Eller kanske inte.

RSS 2.0